|
Kära broder å svägerska! Ja nu så
ä ja i farta ijän mä mett skrivane. Dä har vatt möt
å krabba mä å så ä en ju så trötter
bleen så dä ä ente lätt å orka mä å
skriva brev mä då si. Män annars ä dä bra mä
hälsan dä ä dä. Å torpet står se rätt
bra mä mot tidens tann även om dä börjer å råtna
lite här å där på väggarna. Ja skeckar mä en sia te uta Teobalds historia om trollena i Trollaknallen. Dä ä svårläst män ni får väl krabba mä att te ni begriper att. Ha dä så bra å glöm ente hemvännardan. Kära
hälsningar
3. Vid frukostbordet var jag tvungen att berätta för Tilda att jag blivit av med Agusts eka. Under mina sömnlösa timmar i sängen hade jag kommit på att jag skulle låtsas att ekan hade sjunkit på djupt vatten och någon annan logisk förklaring till försvinnandet var ju inte lätt att hitta. Tilda såg misstänksamt på mig och jag vet att hon inte trodde riktigt på min historia och så sa hon att då får vi väl ta hit en annan båt och dragga efter Agusts eka. Vi kan ju inte betala den så då måste vi finna den igen och få upp den och laga den så Agust kan använda den snart. Så bestämde vi att jag skulle gå över till Agust och tala om olyckan och Tilda skulle gå bort till Storgården och fråga om vi kunde få låna deras båt och häst och vagn för att frakta båten till Korpagylen. Med tunga steg gick jag de åttahundra meterna till Korpatorpet och där fann jag en konfunderad Agust som undrade varför jag inte lämnat tillbaka ekan på morgonen som det var sagt. Därefter vidtog en livlig konversation i vilken jag ur fantasin försökte beskriva hur båten sprack och gick till botten och hur jag med nöd och näppe undgick att följa den i djupet. Agust var med all rätt skeptisk till min historia och jag förstod att han eftersom jag var en utsocknes som inte bott så länge på trakten inte tyckte att min trovärdighet var lika stor som de infödda. Så småningom var vi så överens i alla fall att vi tillsammans gick iväg till Storgården för att höra om vi fått låna ök och båt och att om så var fallet hjälpa till att lasta och köra båten till Korpagylen. Storgårdsbonden var hjälpsam och hade redan spänt för nordsvensken när vi kom och så körde vi ner till deras båtland och fick med förenade krafter upp båten på vagnen. Väl framme vid Korpagylen lastade vi av båten och sjösatte den och så sade vi åt Storgårdsbonden att han kunde köra hem igen för sökandet kunde ta tid. Men det var bara jag som visste att det sökandet var evigt och att Agusts eka var borta för alltid. Men för att upprätthålla skenet så så gick vi hem till Kärrtorpet och tillverkade en dragg som vi knopade fast på en töm och sen gick vi tillbaka och började sökandet. Jag rodde och Agust skötte draggen och vi började vid djuphålan invid Trollaknallen eftersom jag sagt att det var där ekan sjönk. Jag vet inte hur många gånger vi korsade Korpagylen denna augustidag men jag vet att vi var i Agusts jordkällare fem gånger för att dricka pilsner för det var ovanligt varmt den dagen. Men trots idogt sökande och trots all pilsnern så fick vi inte någon eka på draggen men däremot en massa annat skräp som avbrutna trädgrenar och en hästräfsa som varit försvunnen från Storgården i flera år. Vi misstänkte den gången hästräfsan försvann att några glada och överförfriskade ynglingar hade roat sig med att ta den med sig för att gömma den. Storgårdsbonden hade ju en vacker dotter som pojkarna gärna ville åt men fadern vaktade henne väl och det gillades inte av alla. Nu fick vi svaret på gåtan om var den tog vägen. Så någon utdelning blev det i alla fall av vårt sökande efter en eka som inte fanns där jag sa att den skulle finnas. Men hästräfsan var ganska rostig så det blev mycket arbete med att återställa den i kördugligt skick. Efter en hel dags sökande efter ekan gav vi upp. Agust sade att han knappast trodde att den fanns i gylen i alla fall hur jag än bedyrade detta. Men han sade också att om den hade sjunkit som jag påstod så kanske den låg upp och ner på botten och då kunde kanske inte draggen fastna i den släta bottnen. Vi rodde i land och återställde båten till Storgården och förklarade ekan för försvunnen. Då gjorde jag mitt utspel. Agust sa jag, jag ska minsann som plåster på såren bjuda dig och Agusta på taxiresa till sommarfesten i Torne på söndag. Sedan ska jag fundera ut hur jag ska kunna skaffa en annan eka som ersättning för den som jag förlorade. Kör till sa Agust, han har aldrig varit svår mot mig. Så gör vi så kommer käringarna ut lite med för en gångs skull. När jag kom hem till Tilda berättade jag vad vi kommit överens om och hon tyckte det var en bra idé. Men hon tyckte också att det var konstigt att vi inte hittat den sjunkna ekan och jag förstod att hon inte trodde mej mer än nätt och jämt. Vid den tiden hade vi ju inte varit gifta så länge så hon kände mej inte så bra än. Helgen kom och torparfolket gjorde sig redo för den stora utflykten. Det var inte så ofta man for iväg med taxi eller bil över huvud taget så det var lite spännande för oss alla. Vi hade klätt oss i bästa gåbortstassen och ordnat för djuren så nu var det bara att ge sig iväg till vägskälet där Korpatorparns och vi skulle möta taxin enligt beställningen. Och punktligt på klockslaget klev vi in i taxin och äventyret kunde börja. Teobald Bjälkegrand Fortsättning
följer………… |
|
|
Tillbaka<< |